05
vardag. Den med Börje i Västerhaninge. Det var början till en svår tid för mormor och en period och en relation som hon ogärna talar om. Men trots allt var det en tid som gav henne sitt tredje och sista barn, Michael. Så mitt i det som helst glömts, spirade denna nya början, en påminnelse om att ur motgångar kan det oväntade växa fram.
M
edan morfar gick ut på sjön för att jobba som elektriker på ett fartyg steg mormor och barnen, nu tolv respektive nio år gamla, in i en helt ny
Mormor och Börje i slutet av sin relation.
Av etiska skäl har vi valt att blurra Börjes ansikte.
Efter skilsmässan från Börje hade mormor hunnit passera 40 år. Efter år av komplicerade relationer kan man tänka sig att mormor var i behov av återhämtning. De två äldsta av hennes barn hade flyttat ut, vilket lämnade henne än mer ensam i det tysta nya hemmet, medan den yngste, Michael, var på tröskeln till tonåren – en tid av uppror och sökande. Men även denna gång skulle det gå snabbt i svängarna.
Tilläggskommentar till kapitlet: Michael hade en fin och bra relation med sin pappa Börje.
– Hur morsan upplevde det är mellan dem, och det har jag inga problem med, men jag hade en bra relation med farsan. Efter skilsmässan var det några år när vi inte hade kontakt, men senare i livet hittade vi tillbaka till varandra och han hjälpte mig en hel del med min firma. Han gillade att skämta om saker och det stämmer att han gjorde det om att saker skulle gå sönder, att hissgolvet var fastspikat underifrån och så vidare, men i mina ögon skämtade han, säger Michael.
Börje avled, 68 år gammal, den 25 juli 1991.
