06
7
0-talet gick mot sitt slut och med övergången till 80-tal var mormors år i motvind över för den här gången.
Äntligen kände hon pirret och bekräftelsen igen. Trots att mormor var 46 år och Lars 53 var nyförälskelsen på tonårsnivå och paret gjorde från den dagen i princip allt tillsammans.
För Michael, som var 14 år när de träffades och fortfarande bodde hemma, var det ingen höjdare med en ny man i sin mammas liv. Tonåringen och Lars hade inte mycket till övers för varandra. Något som gjorde att mormor de flesta helgerna sov hemma hos Lars i Högdalen, även om de då och då sov i mormors lägenhet på Hägerstens Allé.
Växelboendet pågick några år, men kort innan Michael skulle fylla 18 år flyttade Lars i maj 1985 in hos mormor, medan Michael tog över Lars tidigare lägenhet.
Efter några år som sambos valde Lars och mormor att fortsätta sin relation som särbos. Mormor flyttade till Klubbacken 20 i Hägersten och Lars hittade boende inte långt därifrån, i Aspudden.
Så levde de fram till 1993, ett förändringens år på flera plan. Under året gifte de sig och köpte ett gemensamt boende på Telefonvägen 9, för pengar som hade kommit som en skänk från ovan (se video nedan).
Men förändringens år var inte bara av godo. Redan i januari hade Lars fått ett mardrömsbesked av sin läkare: ”Du har testikelcancer.”
Lars Leufwenmark.
Mormor, Lars, sonen Sten och barnbarnet Nicklas.
Mormor och Lars.
Lars och mormors hund Ronja, som de skaffat en tid efter bröllopet och ihopflyttningen, hade fått somna in i januari 2006 och ett och ett halvt år senare, den 21 juli 2007, var det Lars tur. 81 år gammal hade han besegrats av cancern och föll in i den sista vilan.
För den 73-åriga mormor följde en tid av sorg och den här gången var hon säker. Lars var inte bara den största kärleken, han var också den sista. Efter nästan 60 år i relationer var mormor ensam och för att orka igenom den outhärdliga sorgen efter Lars död och för att ha ett sällskap skaffade mormor först hunden Kelly, född bara två dagar efter att Lars somnat in, och kort därefter även Nemo, en tioårig hund, vars 80-åriga matte ramlat omkull och brutit lårbenshalsen och därför inte kunde fortsätta ha Nemo (som fanns vid mormors sida under sina två sista år i livet).
Tre år levde hon i ensamhet på Telefonvägen innan hon tog beslutet att för första gången i sitt liv lämna stans södra sida – och flytta till Upplans Väsby, två och en halv mil norr om huvudstaden.
Nyinflyttad i Väsby och med dottern runt hörnet bestämde sig mormor för att livet måste gå vidare med nya jämnåriga bekantskaper.
