04
är mormor 1947 gick in i tonåren lämnade hon en barndom med krig och en våldsam far bakom sig. År som hade slagit familjen
N
fullständigt i spillror.
Men vändningen för mormor skulle snart komma. En semesterresa till Sverige vände upp- och ner på tillvaron och plötsligt var det ett helt annat liv, på andra sidan gränsen, som lockade.
Leif Fouchenette.
Det samtalet skulle komma att bli avgörande för mormors framtida liv. Den slutkörda Borghild gav med sig och gav, till släktens stora förvåning, sitt godkännande.
Fågeln hade fått sina vingar och för mormor, blott strax över 15 år vid tillfället, var det en känsla av befrielse från allt det onda och allt det mörka i hennes liv. Äntligen kunde hon lämna all skit i Oslo bakom sig. Pass fixades, resväskorna packades och fylldes till brädden och en enkelresa med tåg till den svenska staden Örebro, där hon visste att Leif fanns, bokades.
Mormor i tonåren.
Jobb och boende i Örebro var tillfälligt löst, men det var ju jakten på kärleken Leif som tagit henne till staden. Adressen hade hon sedan brevväxlandet, men hon kunde ju inte bara dyka upp – han hade ju tjej och allt. Eller kunde hon det?
Sökandet efter Leifs telefonnummer i telefonkatalogen gav inget resultat och ivern var allt för stor för att skicka ett brev och vänta på att postgången skulle göra sitt. Redan dagen efter ankomsten till Örebro hade mormor bestämt sig för att det fick bära eller brista.
Leif och mormor precis när de har träffats.
För Leif blev det en minst sagt marig situation. Skulle han satsa på sin nuvarande flickvän eller på den galna norskan som flyttat från Oslo till Örebro för hans skull?
Magkänslan och hjärtat fick avgöra. Efter lite betänketid meddelade han mormor att det var henne han ville ha.
Som mormor avslöjade blev de inte bara ett par. Kort tid efter att de officiellt var ett par blev mormor gravid och det unga paret bestämde sig för giftermål.
I juni 1951 återvände mormor, den här gången med morfar vid sin sida, till Oslo. Den 12 juni lovade de varandra evig trohet i Jakobs kirke, samma kyrka som mormor konfimerade sig i och i samma stadsdel, Grünerløkka, där mormor växte upp och upplevde det fasansfullla kriget. Mormor hade fått det avslut med Oslo som hon inom sig hade önskat.
Den 22 november 1951 föddes Sten och tre år senare, den 6 september 1954, kom nästa barn. Den här gången en flicka, som fick heta Elisabeth och senare blev min mamma ... och Leif blev då, såklart, min morfar.
Det unga paret bodde i början av sin relation i en liten etta på Kristinagatan i centrala Örebro, men med en växande familj gick flyttlasset så småningom till en tvåa i ett helt nybyggt hus i Södra Lillåstrand, som morfars allsvenska fotbollsklubb Örebro SK hade fixat.
Tiden gick och för första gången i sitt liv levde mormor ett vanligt enkelt tidstypiskt familjeliv där kvinnan prioriterade barn och hem medan mannen jobbade – men i just detta fall kombinerades det sistnämnda med framgångsrikt allsvenskt fotbollsspelande i Örebro SK.
Gunnar Nordahl var vid denna tid Sveriges och en av världens största fotbollsstjärnor och öste in mål för AC Milans i italienska Serie A. Att han kom till Sverige för att följa morfar och hjälpa honom ut i Europa var så klart väldigt stort – och en chans att kunna försörja sig på fotbollen. Någon proffskarriär blev det dock aldrig, morfar tog sig aldrig tillbaka från skadan och istället blev det fortsatt jobb som elektriker och fokus på fru och barn hemma i Örebro.
Som i de allra flesta relationer började sprickor till slut att uppstå i den välputsade fasaden. Sprickor som blev allt större och svårare för det ung paret att hantera.
Vad som gjorde att morfar fastnade i riskbeteenden kan vi bara spekulera i, men för mormor blev morfars allt mer destruktiva sidor ett växande problem – som i slutändan - efter tolv år ihop - skulle leda till att relationen sprack.
Kommentar till kapitlet: Leif avled, 80 år gammal, den 6 juni 2012.
