02
nder ockupationen ställdes den norska befolkningen inför stora prövningar. Ransonering av livsmedel och andra bristvaror
U
blev vardag, och den norska ekonomin, som hade börjat återhämta sig under 1930-talet, drabbades nu av begränsningar och plundring av nazisterna. Motståndsrörelsen växte fram, en rörelse bestående av modiga män och kvinnor som riskerade sina liv för att bekämpa den tyska ockupationsmakten.
Oslo, en gång en blomstrande ekonomisk metropol, blev nu en plats där ockupationsmakten utövade sitt grepp.
Det fanns också en ökad repressiv kontroll över samhället, med nazistiskt tillsatta administrativa myndigheter och en generell atmosfär av rädsla och övervakning.
Ur mormors oavslutade memoarer:
”Vi fick inte bära röda mössor eller halsdukar för tyskarna eftersom rött var huvudfärgen i vår norska flagga, men vem hade inte det en dag om inte jag. Jag hittade en röd mössa hemma och glatt tog jag på mig den utan en aning om vad följderna kunde bli. På hemväg från skolan gick jag och min bästis Tonny bakom en nazist i uniform. Jag blev så arg när jag såg uniformen så jag ropade heil och sieg heil och dra åt helvete. Uniformskillen vände sig om – aj, det var sonen till vår granne Neubert som var tyskar, men hade bott i Norge i många år före kriget också. Han slet av mig mössan, gav mig en rungande örfil och försvann med min fina mössa. Märkligt nog kom detta aldrig fram till mor.”
Men även mitt i detta mörker fortsatte människor i Oslo att försöka leva en så normal vardag som möjligt. Så också mormor och hennes familj, även om vardagen nu var något helt annat än före krigsutbrottet.
Köerna till matbutikerna växte ständigt. Det var ingen ovanlig syn att se Osloborna i långa köer utanför butikerna redan klockan fem på morgonen.
Tyska soldater utanför det norska parlamentet Stortinget i april 1940.
För mormor kastades hela livet på kort tid om. Plötsligt var all den trygghet som hon växt upp med som bortblåst. Även livet på Møllergata skole förändrades.
Från nära håll fick mormor med sina barnaögon skåda och uppleva all plåga som ett folk under ockupation utsätts för. Tyska soldater med skarpladdade vapen bevakade staden och mitt bland dem passerade norska barn, som av sina föräldrar varnats för att närma sig soldaterna.
Efter den initiala chocken och förödelsen som den tyska ockupationen hade medfört, utvecklades en omfattande motståndsrörelse i Norge. Denna rörelse bestod av olika grupper och organisationer som arbetade för att underminera den tyska ockupationsmakten och stödja de allierade krafterna.
1942 började den norska regeringen i samarbete med svenska myndigheter att utbilda upp mot 9 000 unga norska flyktingar inom det svenska polisväsendet med syftet att dessa skulle upprätthålla lag och ordning i de befriade områdena av Norge.
Motståndsrörelsen bedrev sabotage, underrättelsearbete och hjälpte allierade flyktingar och soldater att undkomma nazisternas grepp och många norrmän gav sitt stöd på olika sätt, från att dölja förföljda personer till att sprida information om det som hände i landet.
En av dessa hjältar var mormors morbror.
Ett av de mest kända och djärva inslagen i den norska motståndsrörelsens historia var attacken på tungvattenanläggningen Vemork i Norge. Tungvatten användes av nazisterna i sitt kärnvapenprogram. En grupp norska motståndskämpar, tillsammans med brittiska agenter, lyckades utföra en sabotageaktion mot anläggningen 1943. Detta försvårade nazisternas arbete med att utveckla kärnvapen och anses vara en viktig bidragande faktor till att bromsa deras framsteg.
Motståndsrörelsen hjälpte också till med att samla underrättelser och information om nazisternas aktiviteter i Norge och vidarebefordra den till de allierade. Denna information var värdefull för de allierades krigsstrategier och bidrog till att underminera den tyska krigsmaskinen.
Under tiden fortsatte den tyska ockupationsmakten att utöva sitt förtryck, och den norska befolkningen tvingades leva under hårda villkor. Ransoneringen av mat och bränsle fortsatte, och många norrmän drabbades av svält och brist på nödvändigheter under krigsåren. Men mormor och hennes familj klarade sig undan den värsta matkrisen. Detta tack vare mormors pappas yrkesval.
Mormors pappa Gunnar må ha skött sitt jobb och fixat mat på bordet, men det fanns en annan sida av honom. En mycket mörkare sådan, en sida som blev allt mer synlig för varje bomb som föll över staden. För mormors mamma Borghild och tre döttrar var det inte bara tyskarna som var en fiende. I det som skulle vara den trygga platsen under kriget, familjens hem, fanns en annan krigszon. En där den labile Gunnar slog sönder, härjade och under perioder höll sin egen familj i ett skräckvälde.
Norska flyktingar under sin utbildning i Sverige.
Tungvattenanläggningen Vemork fotograferad några år efter andra världskrigets slut.
Mormors pappa Gunnar.
1942 blev ett triumfatoriskt år för Tyskland och deras allierade Italien och Japan, de så kallade axelmakterna. I Europa var det bara Storbritannien och de neutrala länderna – Sverige, Schweiz, Turkiet, Portugal, Spanien, Liechtenstein, Andorra, Irland och Vatikanstaten – som inte var ockuperade av tyskarna eller italienarna.
I början av kriget bestod de allierade av Polen, Frankrike och Storbritannien, men senare hade även Sovjetunionen och USA anslutit.
Vintern 1942-43 började de tyska framgångarna i kriget till slut nå vägs ände. Efter nära ett halvårs strider i Stalingrad förlorade tyskarna mot ryssarna i ett av de blodigaste slagen i världshistorien där nära två miljoner människor förlorade livet.
Slaget om Stalingrad anses vara en avgörande vändpunkt i kriget på östfronten. Den tyska armén led enorma förluster och tvingades kapitulera. Detta skapade en möjlighet för de allierade att inleda en offensiv mot Nazityskland från öst.
Sovjetiska trupper drev efter segern i Stalingrad tyska styrkor västerut och befriade samtidigt stora delar av Sovjetunionen och andra östeuropeiska länder från den tyska ockupationen.
I och med de allierades framsteg även på andra fronter började krigets dynamik förändras. När de allierade trupperna befriade andra ockuperade länder i Europa ökade trycket på Tyskland och dess allierade. Motståndet i Norge var en del av det större pusslet som hjälpte till att försvaga den nazistiska krigsmaskinen.
Tyska soldater från den 24:e pansardivisionen i striderna vid den södra järnvägsstationen i Stalingrad den 15 september 1942.
_(9265551861).jpg)