Välkommen till den digitala utställningen Mormor, kriget & kärleken.
Sen jag var liten har jag fascinerats av min mormor och hennes livhistoria och ofta tänkt att någon borde berätta den.
Ett tag skrev mormor på sina egna memoarer, men det blev aldrig mer än så.Till slut tog jag själv tag i det, mest för att bevara minnet av mormor för framtida släktingar efter att hon lämnat jordelivet.
Nu när utställningen äntligen har klar har mormor hunnit bli 88 år. Hon har alltid sagt att hon ska bli 110 år, minst. När jag påbörjade det här projektet var mormor 82 år och jag har pysslat med det lite i perioder. Allt arbete har jag gjort på min fritid, helt utan ekonomiskt stöd, mer som ett hobbyprojekt. Från början hade jag tänkt att lansera den som film, men med tiden har det växt fram att jag vill skapa en typ av digital dokumentär utställning i form av film, bilder, ljud och text. Så här är den, "Mormor, kriget och kärleken", med regi, manus och foto av mig, Andreas Bjunér, och med teckningar och animationer av min kära vän, den begåvade Jenny Svenberg Bunnel.
Att få bevara hennes historier för framtida generationer är för mig en stor ära. Här under kan ni kapitelvis se, läsa och höra berättelsen om mormor. Ibland genom hennes ord (med hjälp av Jenny Svenbergs animationer) och ibland genom mina ord.
Du som gillar den får gärna bidra med en slant i frivillig inträde genom att swisha till 070-641 99 15. Märk betalningen med mormor.
Välkomna in i mormors liv!
Andreas Bjunér
01
När kriget kom
Mormor och jag, tidigt 80-tal.
Tänk att ha överlevt krig, vänner som tagits till gaskammare, en våldsam far, en landsflytt (ensam som 16-åring), älskades död, sjukdomar, operationer, spruckna drömmar, en splittrad familj, separationer och nu senast en pandemi. Tänk också att din make vunnit en miljon på lotto och att du fått ett lika stort arv från efter en syster du inte visste att du hade. Där har du min mormor, järnladyn från Oslo.
Ända sedan jag var liten har jag fascinerats av min mormors liv. I 40 års tid har jag lyssnat till hennes berättelser och historier. Ibland har de skurit i bröstet, andra gånger har de värmt eller gett hopp.Jag tror att många människor har eller har haft en äldre släkting som hade den där speciella auran kring sig, en person som har gjort att du känt dig sedd men också en person som har delat med sig av livserfarenheter som bara en person som har levt under lång tid kan göra. De flesta av oss, åtminstone i min ålder, drömmer om att någon gång i framtiden, när vi blir lite äldre och visare, sätta oss ner med ett barn och dela våra kunskaper och livserfarenheter. Att få någon att andäktigt lyssna till vad vi har att berätta. Långt ifrån alla kommer dit, men min mormor har i alla fall varit den som fått mig att ta in, lyssna och färdas tillbaka i tiden till ett annat liv, en annan värld.Min mormor är dessutom en berättare av rang med en röst som är trivsam att lyssna till. Hennes erfarenheter har gjort henne till en ärlig och rak människa, men också till en inlyssnande och empatisk person.Vid olika tidpunkter under hela mitt liv har jag fått berättelser som gemensamt byggt min bild av mormor. Den historien börjar här.
I Oslo den 17 augusti 1933 får Borghild Mose Haugen och Gunnar Haugen sitt tredje barn, precis som tidigare gånger är det en dotter. Unni Haugen, sedermera min mormor, är vid denna tidpunkt lyckligt ovetande om vad som sker drygt 100 mil sydost om Oslo. Tidigare samma år hade Tysklands president Paul von Hindenburg efter ett flera månader långt politiskt intrigspel motviilligt utnämnt Adolf Hitler till tysk rikskansler, efter att ha bildat en regering bestående av tyska nationalister och nationalsocialister. Ett utnämnande som får stor påverkan på mormors liv.
Utnämningen utlöste karnevalstämning bland nazisterna i Berlin och när mörkret la sig över staden tåget runt 25 000 SA-män genom Brandenburger Tor skanderande ”Deutschland, Deutschland Über Alles”. Från balkongen vid rikskansliet hälsade deras ledare folkmassan med en lyft arm. Men den totala makten över riket hade han ännu inte.
Paul von Hindenburg var under Hitlers första månader vid makten ansvarig för godkännandet av Riksdagsbrandförordningen (Reichstagsbrandverordnung) och Fullmaktslagen (Ermächtigungsgesetz), som åsidosatte de konstitutionella rättigheterna och gav Hitlers regering makt att fram till 23 mars 1937 stifta lagar oberoende av riksdag och konstitution.
Frågan som än i dag ställs är om Hindenburg var vid sina sinnens fulla bruk vid godkännandet. Victor Klemperer, född i en tysk-judisk familj, och senare professor vid Dresdens tekniska högskola, vars dagböcker från åren 1933-45 blivit klassiska, skrev den 20 mars följande rader:
"På bio för första gången på länge: Hindenburg framför trupper och hakkorsbärare söndagen den 12.3, minnesdagen för dem som stupade i kriget. När jag såg presidenten på film för ungefär ett år sedan gick han lite stelt med handen på ledsagarens handled men helt stadigt och inte långsamt ner för riksdagstrappan, en gammal men kraftfull man. I dag: en slagröds små och mödosamma steg. Nu förstår jag allt: så gick far efter sitt slaganfall julen 1911 och tills han dog den 12.2.1912. Under den tiden var han inte längre klar. (Den uppochnervända tidningen som han läste i!) Nu är jag absolut säker på att Hindenburg bara är en marionett, att han hand styrdes redan den 30.1."
Två dagar efter att mormor först sett dagens ljus skrev Klemperer:
"Jag kan helt enkelt inte tro att stämningen är sådan att massorna verkligen fortfarande stöder Hitler. Alltför många tecken emot. Men alla, bokstavligen alla kryper ihop av rädsla. Inga brev längre, inga telefonsamtal, inte ett ord på gatan är säkert. Var och en fruktar i den andre en förrädare eller spion."
Året därpå, i början av augusti 1934, avlider den då 86-årige Paul von Hindenburg och Hitler tar tillfället i akt att slå ihop kanslerposten med presidentämbetet och utropar sig till Tysklands nya ledare (Führer).
Två dagar efter mormors ettårsdag genomförs en folkomröstning i Tyskland som visar att Hitler har stöd från 88 procent av den tyska befolkningen. Därmed har han har nationen i ett järngrepp och runt om i landet fasar judar, romer, muslimer, funktionsvarierade, vänstermänniskor och homosexuella för sin framtid. För mormor kommer det starka stödet för Hitler påverka hela hennes livshistoria.
Men under åren i mitten av 30-talet var mormor intet ont anande. Under dessa år handlade livet om att ta in, lära sig, förstå. De första stegen togs, de första orden uttalades och allt storasystrarna Liss och Enid gjorde togs efter.
En värre lågkonjunktur under 30-talets början i Norge hade från 1934 gått över till en högkonjunktur. Affärerna blomstrade och trots den osäkra situationen i Tyskland fanns det återigen framtidshopp hos den norska befolkningen, i synnerhet hos huvudstadens över 250 000 invånare. Under 30-talet hade staden befäst sin position som Norges ekonomiska centrum och Oslo var den dominerande industristaden, med betydligt större inkomster per skattebetalare i jämförelse med genomsnittskommunen. Inom allt från skola till ekonomiskt stöd till personer på fattiggränsen var den norska huvudstaden med sin snabbt växande befolkning i särklass i landet.
Mormor som ung kvinna.
Mormor som nyfödd med sina föräldrar.
03